ibland vill man inte minnas. Ibland vill man minnas men gör det inte. Och när du väl vill glömma så är det ända du gör att minnas. Idag ville jag inte minnas, men jag gjorde det. Bara dom där orden, ''under din uppväxt''. blabla.. så fick jag som en stor klump i magen. Jag visste inte vad jag skulle svara, hur jag skulle reagera. Men någonstans långt inne i mig så gjorde de jävligt ont. Jag ville bara skrika & gråta rätt ut, få dom där minnena och den där känslan att försvinna, men jag höll tyst.. De blir bäst så, för det är jobbigt att prata om saker som man vill glömma. Som du inte vill minnas.. även om sanningen är den att du minns det varje dag, de finns där med dig. även om du inte alltid fokuserar på det. De är något som man aldrig glömmer, som har satt sina spår och gett sina konsekvenser. Men varför då alla minnen? de är ingen idé att minnas något som du bara vill glömma, något som inte är värt att ta upp plats i minnet...
Minnet fungerar konstigt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar